Skogen med mossklĂ€dda stenar..vindenâŠ.stĂ€llt sina fĂ„lar i stall. Det mörknar om stammar dĂ€r spindlar tvinnar sin ödestrĂ„d för hungrandets skull. Det flĂ€mtar ett sken frĂ„n molnen som brinna skyhöga kronor och doftande mull sĂ„ varsamt och fĂ„mĂ€ld en livsdag vĂ€nder. Skogen med mossklĂ€dda stenar..vindenâŠ.stĂ€llt sina fĂ„lar i stall.