Hon föll i för samma gamla törst, huvudstupa hjÀrtat först. DÀr gick han hem, hem igen med allt han hade med sej nÀr han kom. Och om man ser pÄ henne sÄ ler hon Ät allt Àn sÄ lÀnge. Jag sa: "StÀda upp och vÀdra ut, allt Àr över allt tar slut." DÀr gick han hem igen men hon min vÀn, hon Àr mellan vÀggarna som undrar: "Var Àr han nÄ'nstans dÄ."
TÄrarna, snart kommer tÄrarna. TÄrarna, snart kommer tÄrarna.
Stora tÄrar rinner nerför kinderna och ner i knÀt. Det Àr hon och hennes bÀsta vÀn som stannar kvar i allafall, nÀr alla andra gick. Fast hon inte fick.
Fall inte i för all din törst, man mÄste tÀnka först. Fall inte i för allt i vÀrlden, jag har inte tid att vÀnda mej och se, för allt jag sÀger blir fel ÀndÄ.
TÄrarna, snart kommer tÄrarna. TÄrarna, snart kommer tÄrarna.x 3